RdL är ett av de mest intressanta japanska banden inom experimentell musik på senare tid. Det är en duo som 10 år efter att de bildats nu äntligen kommit ut med sitt debutalbum. Albumet heter ”Decades Away From Home…” och är släppt på det japanska skivbolaget P-Vine. P-Vine startades 1975 och huserar även hyllade kollegan Shugo Tokumaru.
Med blått hår och vaken blick har Mademoiselle Yulia under de senaste åren dansat fram som ett hett namn på Tokyos partyscen. De första stegen mot berömmelse tog hon när hon började DJ:a kring 2005. Hennes originella stil, där hon kombinerar DJ-andet med att sjunga och MC:a, tillsammans med ett sinne för nyskapande klubbkoncept, gjorde henne snabbt populär hos den bortskämda tokyopubliken.
Dj Nori är en av Japans mest legendariska DJ:s. Han har över 30 år i branschen, imponerande i ett land där klubbscenen trots sin dominanta ställning idag ändå betraktas som ung jämfört med många västerländska länder. Trots sin popularitet i Japan har DJ Nori aldrig tagit steget ut som kommersiell DJ med producentjobb och skivsläpp utan nästan enbart koncentrerat sig på det väsentliga, att DJa. Han betraktas därför fortfarande som underground och bemöts med en otrolig respekt bland hardcoreskiktet inom Japans DJ-kår.
Ett av de mest intressanta namnen på den japanska elektroniska scenen är Sapporo-baserade Kuniyuki Takahashi. Han arbetar ofta med utgångspunkt i livesessions av olika slag, och resultatet blir en ganska flummig elektronika med inslag av liveinstrument, genremässigt någonstans mellan chill out och deep house.
Perfume är en av de mest framgångsrika japanska popgrupperna just nu. Bland annat blev singeln Love the World förra året första technopoplåt att gå in direkt på förstaplatsen på japanska hitlistan Oricon. Bandet består av tre unga söta tjejer, men är egentligen japanska demonproducenten Yasutaka Nakatas skapelse. På senaste albumet Game från 2008 har Nakata skapat en minst sagt slick produktion, där tjejernas röster är processade genom alla möjliga filter. Det är liksom en poäng att det låter robot och ”framtid” om rösterna, som på det sättet blir en integrerad del av de välprogrammerade technnobeatsen.
Mama!milk är en akustisk instrumental jazzduo från gamla huvudstaden Kyoto. Medlemmarna är Yuko Ikoma på dragspel och Kosuke Shimizu på kontrabas. De har ett fåtal skivor bakom sig men har rönt stor framgång genom sina känsliga liveframträdanden på klubbar, tempel, museer och caféer. Toshio Matsuura, en legend inom den japanska klubbscenen och grundare av det internationellt banbrytande acid jazz bandet United Future Organisation, har länge hyllat Mama!milk. Han beskriver duons ljudbild som “ett sound som stoppar ögonblicket och får dig att fundera”. Andra röster beskriver deras musik som “ny japansk exotika”.
Saiko Tsukamoto är en kvinnlig pianist och kompositör som skapar musik under namnet Museum of Plate. Hon har släppt skivor sedan mitten av 90-talet och även komponerat musik för filmer och japanska tv-serier. Vid första lyssningen är det lätt att avfärda hennes musik som billig ambient, men ger man det tid så börjar man sakta förstå att hennes pianospelande är något helt annat. Saiko Tsukamotos händer är väldigt små, tydligen mindre än medelstora japanska händer vilket alltså är väldigt litet. Det har gjort att folk i än högre grad beundrar hennes färdighet vid pianot och efter att ha varit på en av hennes framföranden är man inget annat än hänförd över hennes zenlika uppträdande.
Stadsdelen Asakusa i nordöstra Tokyo är idag mest känd för sitt stora buddisttempel Senso-Ji samt för den Philippe Starcks enorma gyllene företagsstaty utanför Asahis huvudkontor. Före andra världskriget var dock Asakusa stället där popkulturen frodades. Hit tog sig unga japaner för att ta del av det senaste i utbudet av gangsterfilmer, populärmusik, revyer, opera och standup komedi. Men Asakusa tappade successivt sin status som nöjeshub när de unga började att dra sig västerut i Tokyo för att hänga i områdena kring Shinjuku och Shibuya. Den bild folk har av Asakusa idag är samma som vi i Sverige har av Gamla Stan i Stockholm. En plats dit turister åker för att få uppleva en bit av det gamla.
Yura Yura Teikoku är ett av Japans mest legendariska rockband och består av tre personer med den karismatiske och mystiske sångaren Shintaro Sakamoto i spetsen. De spelar en egensinnig japansk hybrid av pop, punk och rock och låter som en mix av Velvet Underground, Suicide och Serge Gainsbourg. Yura Yura Teikoku betyder nåt i stil med “obalanserat svävande rike” och beskriver deras ljudbild rätt bra. Stundtals mycket reverb, hypnotisk bas och en röst som ändrar register som en vågsurfare surfar en våg.
Electric Eel Shock är ett tremannaband som bildades i Tokyo i slutet av nittiotalet. Fokus ligger på livespelningarna, och bandet började tidigt turnera i USA. Ganska snart efter bildandet sålde medlemmarna hus och hem i Japan för att ge sig ut på en världsturné som verkar ha fortsatt mer eller mindre oavbrutet sen dess.
